Idag skulle det vara Boris Karloff, vars egentliga namn var William Henry Pratt, är 122 år gammal och har varit en av mina favoritskådespelare sedan tidig barndom, som jag upprepade gånger har sett i filmer som Frankenstein, Dö mumie, Frankensteins brud, Korpen, Frankensteins son, Frankensteins hus och med Abbott och Costello och som de flesta människor minns jag honom som Frankensteins monster.
Under sitt yrkesliv, som sträckte sig över mer än femtio år, medverkade han i olika roller i film, på tv och på scen samt i radio och på skivor. Boris täckte alla genrer av den tidens amerikanska film - från äventyrsfilmer till komedier till kriminalfilmer. Karloff the Uncanny har medverkat i mer än 150 filmer.
William Henry Pratt föddes i Londonförorten Camberwell den 23 november 1887, son till en högre tjänsteman. Han tjänar sitt uppehälle genom en mängd olika aktiviteter. Omkring 1910 fick han jobb på en kringresande teater; Han anlände till Hollywood omkring 1918 och arbetade till en början som statist. Han fick små biroller och medverkade i flera dussin stum- och ljudfilmer.
När regissören James Whale ville filma Mary Shelleys «Frankenstein» erbjöd han rollen som monstret Bela Lugosi, som redan hade spelat den monstruösa rollen i Dracula (1931). Lugosi vägrar eftersom han känner att han är överväldigad av rollen som ett stumt monster och ger därmed sin kollega den första huvudrollen som han ska bli världsberömd med. Trots sin mask lyckas Karloff göra mänskliga känslor påtagliga, hans monster verkar oskyldigt och sympatiskt. Hans porträtt av Frankenstein-varelsen, som är lika skrämmande som den är patetisk, är en av filmhistoriens största föreställningar.
Han spelar ofta lurade professorer, brottslingar som tros vara döda och fantomer. Karloffs roller brukar ha något melodramatiskt över sig och hans skurkar är oftast mer offer för omständigheterna än faktiska skurkar.
För att fira har jag "Past Tense", ett avsnitt av serien "Tales of Tomorrow", där Boris spelar en läkare och hobbyuppfinnare som ägnar sin fritid åt att mixtra med en tidsmaskin som han vill använda för att resa tillbaka i tiden att bli rik av "upptäckten" av penicillin. Det här avsnittet påminner mycket om de bästa avsnitten av "Twilight Zone". En tidsresenär, driven av girighet på pengar, som till slut dör av ren ironi.
Om du skulle vilja se mer av Boris nu kan du det efter hoppet "The Terror" från 1963, där även en ung Jack Nicholson medverkar. Karloff spelar en påstådd baron som bor i ett ensamt slott vid Östersjökusten. Där dyker en napoleonisk officer (Nicholson) upp som känner sig attraherad av en mystisk, vacker kvinna. Baronen har förstås ett mörkt förflutet, och den spöklika atmosfären väger mer än väl upp bristen på handling. En njutning för alla som gillade Roger Cormans Poe-anpassningar...
För tillfället finner på Frankensteinia Boris Karloff Blogathon, som, som titeln antyder, handlar om Boris Karloffs liv och arbete. Om du gillade min artikel och skulle vilja läsa mer om Boris Karloff kan jag skicka den till dig Blogathon rekommenderar bara att titta igenom. Predikat: Mycket sevärt!