Mel Gibson hat in der letzten Dekade einen derart rasanten Abstieg hingelegt wie kaum ein anderer. Hier besoffen Auto fahren, dort antisemitische Tiraden schmettern, meistens beides gleichzeitig. Und das alles, während ohnehin schon genug Gerüchte bezüglich Homophobie und häuslicher Gewalt kursieren und man die siebenfache Mutter seiner Kinder für eine russische Pianistin verlassen hat. Mit der es dann ebenfalls einen Rosenkrieg gibt. Eine grossartige Hollywoodkarriere am Boden eines Schnapsglases ersoffen? Beinahe. War sein Comeback 2010 mit «Auftrag Rache» noch eher mässig und «Der Biber» ziemlich anstrengend, kann man bei «Get The Gringo» nun behaupten: Das ist ein richtig guter Film geworden! Schade, dass der coole Gefängnis-Thriller in Amerika keinen offiziellen Kinostart hatte, sondern stattdessen via Video on Demand veröffentlicht wurde und auch in unseren Breiten nur äusserst eingeschränkt in den Kinos lief.
In «Get The Gringo» schlüpft Mel Gibson in seine Paraderolle und spielt ein windiges, opportunistisches Schlitzohr, das sich auch im düstersten Loch unbeirrt nach oben kämpft. Das Loch ist in diesem Film der Knast El Pueblito, der auf seiner spektakulären Flucht vor den US-Cops mit der Millionenbeute im Kofferraum in Mexiko crasht. Da übernimmt die lokale Policia doch gerne, reisst sich die Pesos unter den Nagel und steckt den Gringo hinter mexikanische Gardinen, die mehr Favela und Ghetto sind als ein Gefängnis im eigentlichen Sinne. Schnell passt sich das clevere Weissbrot der ungewöhnlichen Umgebung an und klettert in der Knasthierarchie nach oben, in deren Penthouse Obergangster Javi thront. Als er sich mit einem kleinen Jungen anfreundet und erfährt, warum dieser unter Javis persönlichem Schutz steht, ist jedoch Schluss mit lustig und der Gringo räumt mal richtig auf im dreckigen Ganovenhort.
Get the Gringo - Trailer (Deutsch | German) | HD
Mer till dig:
"Dravens Tales from the Crypt" har varit förtrollande i över 15 år med en smaklös blandning av humor, seriös journalistik – för aktuella händelser och obalanserad rapportering i presspolitiken – och zombies, garnerad med massor av konst, underhållning och punkrock. Draven har gjort sin hobby till ett populärt varumärke som inte kan klassificeras.
Min blogg var aldrig designad för att sprida nyheter, än mindre bli politisk, men med aktualiteter kan jag bara inte låta bli att fånga upp information här som annars är censurerad på alla andra kanaler. Jag är medveten om att designsidan kanske inte verkar "seriös" för många i detta avseende, men jag kommer inte att ändra detta för att tillfredsställa "mainstream". Den som är öppen för icke-statskonform information ser innehållet och inte förpackningen. Jag har försökt tillräckligt med att förse folk med information under de senaste 2 åren, men märkte snabbt att det aldrig spelar någon roll hur det är "paketerat", utan vad den andra personens inställning till det är. Jag vill inte lägga honung på någons mun för att möta förväntningarna på något sätt, så jag kommer att behålla den här designen för förhoppningsvis kommer jag någon gång att kunna sluta göra dessa politiska uttalanden, för det är inte mitt mål att fortsätta så här för alltid 
Jag lämnar upp till var och en hur de hanterar det. Du är välkommen att kopiera och distribuera innehållet, min blogg har alltid legat under WTFPL-licens.
Jag tycker det är svårt att beskriva vad jag faktiskt gör här, DravensTales har blivit en kulturblogg, musikblogg, chockblogg, techblogg, skräckblogg, rolig blogg, en blogg om hittade artiklar på internet, internet bisarr, skräpblogg, konstblogg, varmvattenberedare, zeitgeist blogg genom åren , Skrotblogg och greppväska blogg kallas. Allt som är rätt ... - och ändå inte. Huvudfokus för bloggen är samtida konst i ordets vidaste bemärkelse.
För att säkerställa driften av sajten är du välkommen att Gör en donation med kreditkort, Paypal, Google Pay, Apple Pay eller direktdebitering/bankkonto. Stort tack till alla läsare och supportrar av denna blogg!
