Guns N' Roses: Used Up Illusion på konserten i Zürich

Vi har blivit gamla. Vi fansen – liksom de vilda rockhjältarna Axl Rose, Duff McKagan och Slash, tre av de fem huvudfigurerna i 1993-talets line-up, återförenades på scenen i går för första gången sedan 51. Herrarna, som alla nu är mellan 55 och 118 år gamla, vill ha genomfört XNUMX shower som en del av turnén i slutet av året. Guns N' Roses spelade en lång konsert i Zürichs Letzigrund och återupplivade ett pittigt stycke rockhistoria.

Guns N' Roses - Du kan bli min [ Zurich Zurich 7 - 6 - 2017 ]

Det som redan märktes framför stadion var möjligen den högsta tätheten av fantröjor i världen. Även de unga fans som inte levde igenom bandets storhetstid bar svart, vapen och rosor. Men konserten var definitivt inte en ren nostalgisk tillställning. Visst, de flesta av besökarna var över 40 och var där för att lyssna på soundtracket från sin ungdom och minnas. Men tydligen finns det också en ung generation av GnR-fans som kom i kontakt med sin musik först efter att bandet splittrades i mitten av nittiotalet. Bandet lyckas vinna nya fans än idag.

Showen i Zürichs Letzigrund var den femte av totalt 19 europeiska konserter på den stora Guns N' Roses återföreningsturné, som Rose, McKagan och Slash uppenbarligen själva hade ansett som otänkbara, som turnétiteln "Not in this Lifetime" antyder själv. -förnedrande. Musikerna, som brukade vara ökända för droger och våldsamma överdrifter och för sin opålitlighet, hade fallit ut i mitten av 20-talet – tills bandet överraskande kom ihop igen i våras. I originaluppsättningen saknas också den mångårige pianisten Dizzy Reed, gitarristen Izzy Stradlin och trummisen Steve Adler, som har ersatts av Richard Fortus och Frank Ferrer. Även om bandet har skrivits av gång på gång under de senaste 70 åren, bevisade de igår att de inte är föråldrade och fortfarande har mycket kraft under huven. Amerikanerna spelade en nästan tre timmar lång, sömlös show som aldrig uttråkade dem. Efter ett XNUMX-tal shower i båda Amerika är programmet klart.

Guns N' Roses - Paradise city [ Zürich Zürich 7 - 6 - 2017 ]

Efter de senaste terrorrapporterna skärptes säkerhetsstandarderna igen för den första stora schweiziska stadionmässan och tre helikoptrar turades om att cirkla över Letzigrund. Till exempel var inga större väskor och ryggsäckar tillåtna, bara kosmetika och fannypack som inte fick vara större än ett A5-ark. Alla klappades ner individuellt och många fick köa tre gånger, först vid entrén, där de blev avvisade, sedan vid skåpen för de förbjudna föremålen bakom stadion och sedan igen vid entrén. Så lyckades IS-terroristerna förändra livsstilen i Schweiz, trots att de ännu inte genomfört någon attack här. Bomben vid Ariana Grandes konsert i Manchester utlöste en psykologisk tryckvåg som nådde till Letzigrund. Tyvärr ignoreras uppenbarligen sunt förnuft eftersom det inte finns något som heter absolut säkerhet. Det har inte funnits och kommer aldrig att finnas. Om det faktiskt finns ett terrorhot skulle folkmassan framför stadion vara det enklaste målet, vilket attackerna framför fotbollsstadion i Paris visade, där bomberna detonerade utanför...

Guns N' Roses - Don't cry [ Zurich Zurich 7 - 6 - 2017 ]

Den första tredjedelen av konserten hade karaktären av ett uppvärmningsprogram, för bandet såväl som för publiken. När skymningen började falla och fullmånen steg över stadion ökade intensiteten i evenemanget och fortsatte till slutet. Allt fanns där, den höga hatten, den dubbelhalsade gitarren och den rutiga skjortan virad runt sångarens midja. Nästan tre decennier har gått sedan bandets bästa dagar, nu står de tillbaka på scenen i den fullsatta Letzigrund i Zürich och det kändes nästan som förr. Poseringarna och gitarrsolona är som de var när Los Angeles-pojkarna var det största rockbandet i världen för ett ögonblick. GnR spelade över 25 låtar denna onsdagskväll, inklusive alla stora hits, från "Welcome To The Jungle" till "You Could Be Mine" till balladen "November Rain" till den stora finalen med "Paradise City". Bandet blandade också in några låtar från det senaste Guns N' Roses-albumet "Chinese Democracy", som släpptes 2008, i uppsättningen. Förutom sina egna låtar spelade GnR även ett flertal covers, inklusive "Black Hole Sun" till minne av den nyligen avlidne Soundgarden-frontmannen Chris Cornell.

Duff McKagan ser riktigt bra och frisk ut, vilket inte har setts tidigare. Axl Rose var imponerad av hur väl hans röst, som rassade i det låga registret och skavde i det höga registret, höll upp. Och Slashs solon är i alla fall episka. De citerade Chuck Berry, filmmusiken från "The Godfather" och Pink Floyd och inte ens då kom de till slutet. Konserten varade i över två och en halv timme, missade ingen hit och bjöd ändå på några mindre kända nummer. Slash höll sina glasögon på hela natten men bytte gitarrer på varje låt och gjorde vad som förväntades av honom. Tyvärr kom det berömda gitarriffet i "Sweet Child O' Mine" utan originalets gnistrande elegans och det svepande solot i "November Rain" lät något tomt. Detsamma gäller för hela bandet. Ingen är intresserad av det faktum att Richard Fortus faktiskt spelar gitarr bättre än Slash, eftersom han inte är Slash. För det faktum att en återförening av kärnan verkade otänkbar i mer än 20 år och var utestängd på livstid vid varje tillfälle, var föreställningen stor. I den här skådespelaren är GnR inte ett gäng gamla vänner, utan ett gäng grälande envisa huvuden som gick ihop på grund av pengarna och tack vare en viss åldersvisdom och spelar den här rollen absolut professionellt. Alla som förväntade sig lust eller passion var definitivt på fel ställe.

Guns N' Roses - Novemberregn [ Zürich Zürich 7 - 6 - 2017 ]

Allt eftersom konserten fortskrider minskar glädjen över bandets återkomst gradvis. Axl bytte skinnjackor, skjortor och hattar mer än vad Lady Gaga eller Madonna förmodligen någonsin gjort, mega-oversized ringar gnistrade på hans händer och när han tog av sig solglasögonen avslöjades att han hade eyeliner. Under sitt gästspel som sångare i AC/DC förra sommaren visade Axl imponerande att han fortfarande har det, även vid över 50 år gammal. För entréavgiften på 120 franc måste rocklegender som Guns N' Roses erbjuda mer än bara musik och därför lyste dödskallar, graffiti, rök och rockstjärnor i större än naturlig storlek på tre enorma skärmar och fyrverkeriet dök upp om och om igen. Till materialet behövdes 24 lastbilar som stod parkerade alldeles intill stadion. Trots den maffiga turnén och några kilo rikedom är männen i toppform. Axl spurtar runt, svär så ofta han kan och gav långfingret i första låten. Slash kan fortfarande gå djupt på knäna och spelar sina solon längst fram på scenen, i varje låt och i minuter åt gången, vilket Axl använde för korta pauser och de tidigare nämnda garderobsbytena.

Guns N' Roses spelade kraftfullt, men utan passion. De spelade länge, men utan lust. Men GnR uppnådde också ett imponerande storhetsögonblick när de spelade Soundgardens "Black Hole Sun". De påminde om bandets sångare, Chris Cornell, som nyligen tog sitt liv, och de påminde om åren 1992-1994 när de sveptes bort från stora scenen av grungeband som Soundgarden. De gör det som veteraner, som överlevande från rockbranschen, för att hedra de döda. Chuck Berry, Chris Cornell, men även Prince, Gregg Allman, Pink Floyd och AC/DC, de har alla hedrats med en coverversion på ett eller annat sätt. Guns N' Roses dominerade ögonblicket för 25 år sedan och slösade skickligt bort det. Men illusionen är borta. Idag verkar de acceptera sig själva som en del av historien, som ett historiskt band. Den här kvällen kunde du fördjupa dig i 90-talet igen för mycket pengar. Man vet inte exakt hur det var då – så mycket var glorifierat. Ändå en trevlig resa tillbaka i tiden, där mitten av femtiotalet återupplivade ett pittigt stycke rockhistoria och serverade en uppenbarligen existerande aptit för återuppbyggnad.

Guns N' Roses - önskar att du var här [ Zurich Zurich 7 - 6 - 2017 ]

Låtlista:
Looney Tunes
The Equalizer (Harry Gregson-Williams Song)

Det är så lätt
Mr. Brownstone
Kinesisk demokrati
Välkommen till jungeln
Double Talkin' Jive
Bättre
frånskilda
Lev och låt dö (Wings Cover)
Raket drottning
Du skulle kunna vara min
New Rose (The Damned Cover)
Detta älskar jag
Civil War ("Voodoo Child" Outro)
Black Hole Sun (Soundgarden-omslag)
Koma
Slash gitarrsolo
Speak Softly Love (Love Theme From The Godfather, Nino Rota Cover)
Söta barnet O'Mine
Min Michelle
Wish You Were Here (Pink Floyd Cover, Slash & Richard Fortus Guitar Duet)
November Rain («Layla» Piano Exit Intro med Axl Rose som spelar flygel)
Knockin' on Heaven's Door (Bob Dylan Cover, "Only Women Bleed" Intro)
Nightrain

encore:

Don't Cry (The Allman Brothers Band «Melissa» Intro)
Hela Lotta Rosie (AC/DC-omslag)
paradis stad

You Know My Name (Chris Cornell Song)

[rwp-review id=»0″]

"Dravens Tales from the Crypt" har varit förtrollande i över 15 år med en smaklös blandning av humor, seriös journalistik – för aktuella händelser och obalanserad rapportering i presspolitiken – och zombies, garnerad med massor av konst, underhållning och punkrock. Draven har gjort sin hobby till ett populärt varumärke som inte kan klassificeras.

Min blogg var aldrig designad för att sprida nyheter, än mindre bli politisk, men med aktualiteter kan jag bara inte låta bli att fånga upp information här som annars är censurerad på alla andra kanaler. Jag är medveten om att designsidan kanske inte verkar "seriös" för många i detta avseende, men jag kommer inte att ändra detta för att tillfredsställa "mainstream". Den som är öppen för icke-statskonform information ser innehållet och inte förpackningen. Jag har försökt tillräckligt med att förse folk med information under de senaste 2 åren, men märkte snabbt att det aldrig spelar någon roll hur det är "paketerat", utan vad den andra personens inställning till det är. Jag vill inte lägga honung på någons mun för att möta förväntningarna på något sätt, så jag kommer att behålla den här designen för förhoppningsvis kommer jag någon gång att kunna sluta göra dessa politiska uttalanden, för det är inte mitt mål att fortsätta så här för alltid Jag lämnar upp till var och en hur de hanterar det. Du är välkommen att kopiera och distribuera innehållet, min blogg har alltid legat under WTFPL-licens.

Jag tycker det är svårt att beskriva vad jag faktiskt gör här, DravensTales har blivit en kulturblogg, musikblogg, chockblogg, techblogg, skräckblogg, rolig blogg, en blogg om hittade artiklar på internet, internet bisarr, skräpblogg, konstblogg, varmvattenberedare, zeitgeist blogg genom åren , Skrotblogg och greppväska blogg kallas. Allt som är rätt ... - och ändå inte. Huvudfokus för bloggen är samtida konst i ordets vidaste bemärkelse.

För att säkerställa driften av sajten är du välkommen att Gör en donation med kreditkort, Paypal, Google Pay, Apple Pay eller direktdebitering/bankkonto. Stort tack till alla läsare och supportrar av denna blogg!