Ja, det var igår! Megadeth spelade som en del av Priest Feast Tour på Freiburg Forum och bandet kunde mer än väl tillfredsställa fansen. Tyvärr bara en timme, inte konstigt, det fanns "bara" supportrar till Judas Priest, men dessa 60 minuter var fulla av hård, kraschande Thrash Metal. Låtar som "A Tout Le Monde", "Washington Is Next!", "Wake Up Dead" och "Symphony Of Destruction" spelades och förlåt, kära prästlärjungar, Megadeth försökte övertyga tusen gånger mer än själva rubriken på På kvällen. Nedan hur det var, med några bilder, stirrande och rörande.

Metal dör aldrig! Under detta motto begav vi oss igår mot Forum Fribourg, nära Granges Paccots, Saane-distriktet i den vita/svarta kantonen, med dess mestadels tvåspråkiga invånare. När vi kom dit presenterades vi för en enorm byggnad som nog lätt hade kunnat rymma två gånger publiken. Clash Of The Titans 2009 eller åtminstone något liknande man kunde ha kallat detta metallspektakel. Judas Priest, ett band som har ägnat sig åt heavy metal i 40 år, har gått igenom olika upp- och nedgångar, brutit upp och kommit ihop igen och sist men inte minst är de på väg med sitt nya album Nostradamus och en utvald urval av band. Britterna får stöd av ingen mindre än Testament och Megadeth. Men först en sak i taget...

På grund av små avvikelser - med tur hade jag vunnit en meet 'nd greet med Megadeth, vilket uppenbarligen var till förmån för 3 andra metalheads, varvid 2 av dem inte ville dyka upp vid mötesplatsen vid den tiden. Underhållaren av Megadeth bestämde sig för att vänta ytterligare en kvart och under den här tiden började Testament slå till. Tyvärr kunde jag inte följa kvällen från första minuten och någon gång var jag tvungen att säga att jag faktiskt hellre hade sett Testament än att stå och stå och stirra dumt i världshistorien och stirra hål ut i rymden. Så gick det utan de två saknade, mot backstage i Megadeth.

När vi kom dit blev det en kort väntan i förrummet och hela bandet kom ut direkt, först James, sedan Shawn, Chris och sist Dave. Som vanligt vid sådana tillfällen var det hela ganska stelt och ytligt, men jag var ändå glad över att kunna se pojkarna i ögonen och byta några ord med dem, även om det inte var något omvälvande. Ta snabbt några bilder, få CD-skivan signerad och iväg till viljan

Så jag kunde bara följa den sista tredjedelen av testamentet. Bandet kring den kultliknande Chuck Billy, nu på resande fot med tidigare Slayer-trummisen Paul Bostaph, kunde övertyga mig, även om soundet enligt mig var lite för bastungt och fick tacksamma applåder från en publik på slutet av deras framträdande En stor del väntade på de två följande banden.

Efter en 30-minuters paus slocknade ljuset och de fyra männen runt bandledaren Dave Mustaine gick in på scenen. Och Megadeth kom, såg och segrade. Det finns inget annat sätt att beskriva hennes prestation. Bandet var i toppform direkt. Med nya gitarristen Chris Broderick ombord visade bandet återigen vad de kan. Megadeth briljerade med precision och spelglädje. Redan med öppningstrion «Sleepwalker», «Wake Up Dead» och «Take No Prisoners» får bandet publiken att bli galen, headbanga, crowdsurfa. När det gäller posering slog gitarristen Chris Broderick och särskilt basisten James LoMenzo frontmannen med en mil. Mustaine verkar nästan reserverad i början av varje konsert och tinar bara upp under konsertens gång. Men oavsett, han har fansen under kontroll, tack vare sin gitarr!

Så det är inte mycket show. Men varför? Låtar som "Hangar 18", vars vidsträckta instrumental del hyllades enligt konstens alla regler, eller den högt sjungna "A Tout Le Monde" fungerar helt för sig själva. "Peace Sells" och "Symphony Of Destruction" i alla fall. Urvalet av låtar kan utan tvekan ges predikatet extra klass. På grund av den korta speltiden på bara 60 minuter var mottot för konserten "prata lite, spela mycket" och när det pratades var Dave extremt personlig - liksom hela bandet, vilket jag kunde få reda på kl. mötet och hälsar. Med låtar som "Rust In Peace", "Symphony Of Destruction", "Peace Sells", "My Darkest Hour", "A Tout Le Monde" och "She-Wolf" ledde Megadeth den entusiastiska publiken genom deras förmodligen mest framstående år . Med den perfekt framförda "Holy Wars... The Punishment Due" avrundade de ett utmärkt framträdande och tog farväl med orden "you've been great, we've been Megadeth"!

Megadeth gör sin plikt och lämnar publiken med vältränade nackmuskler. Megadeth har återigen överträffat mina förväntningar. Bandet var otroligt tajt, varje solon var perfekt – komplimanger till Chris Broderick, som nästan kopierade Friedman och Polens solon och fortfarande kunde sätta sina egna dofter om och om igen. Mustaine sjöng de höga tonerna på ett väldigt säreget sätt, men om man tänker på vad han också slänger ut på gitarren, inte alltför tragiskt. Allt som allt en hammarkonsert som fick salen att koka upp och fräste in i hörselgångarna med mycket kraft. Setlistan var väldigt blytung, men det enda övertygande var att de kunde ha sparat sig själva begäran om «återvända till scenen», speciellt om Mustaine, enligt egen utsago, ville ha mindre babbel och mer tid för låtar. . Hur som helst, Megadeth dödar!

• sömngångare
• Vakna upp död
• Ta inga fångar
• En tout Le Monde
• Washington är nästa!
• Varghona
• I min mörkaste timme
• Hangar 18
• Förstörelsens symfoni
• Fred säljer
• Skin O' My Teeth
• Heliga krig ... Straffet

På YouTube stötte jag på den här videon från igår kväll, som Amaley69 lade ut online och visar Megadeth i aktion:

Megadeth - 11-03-2009

Klockan 21.30 äntrade herrarna Halford, Tipton, Downing, Hill och Travis scenen. Trumsetet monterades på en tre meter hög scenram, som var utrustad med två trappor, två hissar, som Halford turades om att gå upp i, och en dörr direkt under trumset. Halford, klädd i en silvermantel, stod nästan orörlig på galleriet under premiären "Dawn Of Creation" och poserade på ett oefterhärmligt sätt fram till sista låten. Med hits som "Metal Gods", "Breaking The Law", "Dissident Aggressor", "Painkiller" och "Hell Bent For Leather" fick Judas Priest sina lärjungar att bli nästan extatiska. Mellan låtarna hedrades bandet med det obligatoriska "präst, präst, präst - kallelser" och firades frenetiskt. Efter nästan fyra decennier av metalhistoria ligger engelsmännen fortfarande i toppen och verkar ha styrkan för flera år och fler turnéer. För bandet har allt du behöver för att turnera Europa framgångsrikt efter så lång tid. Även om Rob verkade väldigt stel och stel för mig på scenen, men det var verkligen de kalla temperaturerna i Schweiz...

En stor, särskilt högljudd kväll avslutades runt 23.00 och en skara glada metalheads tog sig hem med glädjestrålande. De reflekterade över de senaste timmarna och kom mest till slutsatsen: en gång metall, alltid metall!

Judas Priest - 11-03-2009 - Brott mot lagen

[rwp-review id=»0″]