Bandet "ond cirkel» från Wien har hållit på med bus främst i Österrike sedan 2008 och har släppt tre album på egen hand. Vissa känner kanske redan till bandet från gemensamma framträdanden med "Megaherz" eller "Eisregen". Med "Traces of the Past" återutger heavyrockarna sitt egendistribuerade debutalbum 2009. En bra idé i sig, då man kan ta ett "virginalt" förhållningssätt till ett band som redan har funnits ett tag. Albumet kom ut på marknaden 2009 och var naturligtvis länge slut i lager. Om etiketten NRT Records Skivan kommer nu ut på marknaden igen och jämför man skivan med det nysläppta albumet ”Lust Frust” märker man snabbt att ”Traces of the Past” är betydligt mer metallisk än sin efterföljare.
Någon gång under 2008 grundade Friedl Schütz från "Sunterra" berömmelse ett nytt band som heter "ond cirkel«. Detta första opus utgavs i egen regi 2009 och har som sagt nu återutgivits. Dark rockers album erbjuder en koncentrerad blandning av New German Hardness, heavy rock och metal och lade grunden till allt som skulle definiera bandet de närmaste åren. Silverskivan innehåller totalt 10 låtar plus bonusmaterial, som en radioversion och en remix med hårda beats. Även om "Traces of the Past" har få höjdpunkter, levererar den ändå en anständig prestation genomgående. Här har man helt undvikit alla genomarbetade uppblomstringar och det verkar som om man har utökat den mycket texttunga grunden för att bygga hårdrockslåtarna runt den, dels rytmiskt och dels melodiskt. De tyskspråkiga texterna är dels samhällskritiska och dels tagna ur livet, och så visar wienarna tydligt känslor utan att vara kaxiga.
Den första låten på albumet "Zerrissen" har exakt samma effekt på mig som titeln antyder. Känslan bakom förmedlas bra och med Ronny Platzer har ”Teufelskreis” rockbandet i mikrofonen. Hans sång är själskrossande. Även Friedl Schützs gitarrsolon bär med sig lyssnaren och låten blir bokstavligen slagen in i hjärnan av de kraftfulla trummorna. ”Leben” är inte mindre tystlåten och kommer utan introduktion, för här slår bandet direkt på gasen igen. Låten imponerar med en fantastisk refräng som har en allsångskaraktär. Tangentborden som används får det hela att framstå som mörkt och låten har ett visst groove och bultande beats. Låten "Verloren" framstår som lite svagare i början och fångar inte riktigt ögonen i början. På något sätt verkar numret oavslutat. Men det gör inget, för i refrängen samlas bandet igen och i mitten trampar de verkligen på gasen igen. Mer och mer måste jag tänka på "Oomph!" med bandet. eller tänk "Rammstein". Det betyder inte att "Teufelskreis" är en billig kopia av dessa storheter, "Teufelskreis" har förvisso likheter med dessa band, men deras egen identitet är avgörande för dem.
Enligt min mening är låten "Jealousy" det bästa numret på det här albumet. Ett bra jobb gjordes musikaliskt. En låt som den ska vara. Melodierna, riffen och genomförandet passar helt enkelt bra ihop och texterna berättar också en historia som faktiskt händer många människor. Med ”Gefangen” får vi ett hyfsat tungt groove och refrängen är helt enkelt stark. Kroken däremot verkar lite trång, men den introducerar den bredbenta refrängen och så kan ”Gefangen” också rädda sig, men ligger lite efter jämfört med ”Jealousy”. Med ”A Life Long” fortsätter det hårt som spik och ”Lost Game” andas en viss känsla, men är byggd på samma riff lite för länge. Ljudet verkar lite långrandigt och gör inte riktigt poäng sett till arrangemanget, men det gör det när man tänker på texten. Den obligatoriska balladen är "In the Face", där fysiskt våld mot barn, krig och umbäranden fördöms. Men inte på ett pinsamt sätt, utan bara att säga sanningen. Den grunda sidan av banan ger vika för den vanliga tyngden från mitten av låten och blir en powerballad med en catchy låt.
Med ”Schein Tod” trampar ”Teufelskreis” verkligen på gasen igen och med en energi som går till benet. Än en gång är texterna riktigt bra och får allt att verka trovärdigt. Låten "Over" beskriver slutet på en relation mellan två personer. Den här låten är ett tungt nummer när den är som bäst och det finns inget att klaga på med texten heller. Låten gungar och är ett bra utgångsläge från wienerkombons debutalbum. Bonuslåtarna "Jealousy" som radioredigering är en något förkortad version av titeln som nämns ovan och vi lämnar dansremixen av "Ein Lebenlang" som den är och är definitivt mer för klubbar. "Traces of the Past" är helt enkelt en kick, även om inte alla låtarna här når samma höga standard, kan man ändå tala om ett spännande album, för senast varannan nummer drar din uppmärksamhet tillbaka till sig själv. Ibland griper texterna dig, ibland ett riff. "Teufelskreis" fick mycket mindre intäkter 2009 än deras nästa rekord. Det innebär förstås också en mindre distinkt identitet, men bandets varumärke är främst sången och det gör stort intryck.
Enligt min mening är "Traces of the Past" bandets bästa album. Här ville man helt enkelt göra musik som hade en viss konstnärlig kvalitet och som var framgångsrik. Inga krusiduller har sparats och ingen behöver frukta för många stilexperiment här. Teman som att ifrågasätta det egna ödet och situationens hopplöshet ger märkbart eko genom hela albumet. Varje låt på egen hand lyckas förmedla respektive känsla, men trots de detaljerade refrängerna och texterna – eller just på grund av dem – verkar låtarna lite för enhetliga. Jag hade velat ha lite mer variation i låtstrukturen, även om jag måste erkänna att något fastnar. Med "Traces of the Past" levererar "Teufelskreis" en gedigen tyskspråkig skiva som rekommenderas för metalfans, tyska rockfans, tunga fans i allmänhet och även fans av Neue Deutsche Härte. Speciellt vänner till band som "Rammstein", "Megaherz", "Oomph!" och i viss mån kommer "isbrytare" också att ha kul. De få svaga ögonblicken är förlåtliga och även traditionella metalfans borde lyssna på dessa killar!
Du kan göra albumet köp i vår butik.
Tracklist:
- Trasig
- Leben
- förlorade
- svartsjuka
- Fångad
- Ett liv långt
- Förlorat spel
- I ansiktet
- Dödens utseende
- Över
- Svartsjuka (Radio Edit)
- For a Lifetime (Dance Remix)
[rwp-review id=»0″]